Hur Farsta blev Gustavsberg
På 1640-talet anlades ett tegelbruk
på platsen där porslinsfabriken senare kom att
ligga. Egendomen Farsta ägdes av Gustav Gabrielson
Oxenstierna. Tegelbruket kom troligen till då en
byggnad skulle uppföras på Farsta. Teglet blev med tiden
efterfrågat och beställningar kom in från olika
slott runt Mälaren.
När byggnaden stod klar var Oxenstierna död. Änkan Maria de la Gardie
ville hedra sin man och ändrade namnet från Farsta
till Gustavsberg.
1825 startade
porslinstillverkningen. Bland de 40 personer som
anställdes fanns franska drejare, tyska gesäller samt
arbetare från tegelbruket. Tegeltillverkningen
upphörde på 1930-talet.
Fartygen anlände till Gustavsbergs hamn med ved och
lera. Fartyg i mer modern tappning kommer även idag
från England
med lera till fabriken för tillverkning av toaletter
och handfat.
Det var trögt att driva fabriken
ända in på 1850-talet. Då genomfördes
moderniseringar vilka ledde till ökad produktion och
mer lönsamhet. Vid sekelskiftet arbetade 900
personer i fabriken och i samhället bodde totalt 2
300 personer. Ett vinnande grepp i slutet av
1800-talet var när fabriken anlitade konstnärer för
att kunna höja den konstnärliga kvaliteten på
fabrikens produkter. Konstnärer som Helmer Osslund
och Gunnar Wennerberg banade väg för det som senare
skulle bli en kreativ smältugn.
Läs mer om
Gustavsbergsfabriken från 1900-1994 |
